Ett möte med regeringen om handel och mänskliga rättigheter

Statssekreterare Gunnar Wieslander tog emot Latinamerikagrupperna och FIAN för överlämnandet av 10 424 personers namnteckningar – alla människor som tagit ställning i kampanjen Rent Mjöl för Mänskliga rättigheter före Vinstintressen. Mötet utmynnade i en diskussion om Sverige och EU:s handelspolitik, med särskilt fokus på mänskliga rättigheter och demokrati. 

Latinamerikagrupperna och FIAN överlämnar 10 424 namn till regeringen i dec 2009 Fotograf: Pontus Björkman

Francisco Contreras, Latinamerikagrupperna: Nu håller förhandlingarna om ett handels- och samarbetsavtal mellan EU och Centralamerika och ett par länder i Sydamerika på att avslutas. De latinamerikanska folkrörelserna har under den här perioden gått från tillförsikt, "EU vill ju att det ska handla även om samarbete och politisk dialog", till att ha kommit fram till analysen att även EU främst bara tänker på sina egna kommersiella intressen. Förtroendet för EU och Sverige som schyssta partners som respekterar fattiga länders och marginaliserade människors behov, intressen och rättigheter håller på att pulveriseras. Det globala nätverket Via Campesina – som består av småbrukare, lantarbetare och jordlösa – i Centralamerika har riktat kritiken mot flera områden. De är så klart inte handelskritiska eftersom de producerar ett överskott som de säljer på marknader. Men de menar att förutsättningarna mellan producenterna och företagarna i Centralamerika och EU är gigantiska så samma tullnivåer skulle bara leda till en strukturomvandling där CA till stor del ägs av transnationella bolag. De lyfter fram de stora assymetrierna mellan regionerna – hur många centralamerikanska företag kommer stå sig i konkurrensen med de europeiska jättarna (som har uppnått globala stordriftsfördelar)? Singaporefrågorna minskar det politiska handlingsutrymmet för fattigdomsbekämpning i utvecklingsländer. Det här är en central anledning till att två av de fattigare länderna hoppat av; Ecuador och Bolivia. Hur ser regeringen på de sociala rörelsernas analys?

Gunnar Wieslander, statssekreterare: När vi förhandlar om handels- och samarbetsavtal så tar vi hänsyn till mänskliga rättigheter, arbetsrätten och mycket av det som du nämnde. Det finns skäl att gå vidare med Associeringsavtalen. Sverige är världens första land som tecknat ett avtal om företags sociala ansvar med Kina. Vi går åt rätt håll. Men jag förstår att er roll är att säga att vi gör för lite.

Francisco Contreras, Latinamerikagrupperna: Som huvudman i SwedWatch, som granskar svenska företags agerande utomlands, ser vi hur även svenska välrenommerade företag som Stora Enso har en etik som gäller i Sverige, och en annan etik när man kommer utomlands. I Brasilien är Stora Enso indragen i flera rättsprocesser och har blivit dömda flera gånger, bl a för skövling av regnskog. Monokulturerna av eukalyptus skapar enorma miljöproblem och verksamheten bidrar till att jord inte kan fördelas till fem miljoner jordlösa. Svenska pensionsfonderna investerar i gruvnäringen i Latinamerika, t ex Goldcorp, som förorenar vattnet och kränker ursprungsfolkens rätt till sina territorier. Med en situation som ser ut så här, anser inte regeringen det nödvändigt med utkrävbara regelverk för de människor som drabbas negativt av den här utvecklingen?

Gunnar Wieslander, statssekreterare: Vi tror ju att handel främjar mänskliga rättigheter, ju mer utbyte mellan länder desto bättre. Vi för fram krav till svenska företag. Vill ni följa med på våra delegationsresor, då måste ni vara anslutna till OECDs riktlinjer för multinationella bolag. Vi vill också se en anständig värld. Men frågorna är komplexa. Hur driver du en gruva som exploateras under 50 års tid på rätt sätt? Det här är jättesvåra frågor.

Francisco Contreras, Latinmerikagrupperna: USA har ju valt att inte ratificera det handelsavtal som USA och Colombia har förhandlat fram på grund av att människor som engagerar sig fackligt fortsätter att mördas. Senast åtta veckorna har tio handelsfackliga ombudsmän mördats. Borde inte EU göra som USA?

Elisabeth Eklund, regeringskansliet: Det finns stor medvetenhet inom EU om problemen och EU-kommissionen trycker på regelbundet. Vi har som ordförandeland för EU träffat Colombias regering och lyft frågan.

Pontus Björkman, Latinamerikagrupperna: Kan Sverige, ifall morden på fackliga ombudsmän fortsätter, tänka sig att ratificera ett handelsavtal med Colombia?

Gunnar Wieslander, statssekreterare: Vi följer alla delar i förhandlingarna och om det är ngn del som är besvärande så är det den här biten. Det går inte att säga absolut ja eller nej. Vi ser att helheten av vår politik driver frågorna åt rätt håll. Handeln för gott med sig. Handeln kan bidra till att skapa ett värdigt liv.

Francisco Contreras, Latinmerikagrupperna: Europeiska läkemedelsföretag och medicinsk forskning har vuxit fram med stort statsstöd, och i Sverige saknades patentskydd på läkemedel fram till 70-talet. Nu driver EU-kommissionen på för ökat patentskydd, som framförallt begränsar möjligheterna att konsumera och producera generiska läkemedel. Enligt en studie från Oxfam i våras kommer det här få stora effekter på rätten till hälsa. I Peru kostar originalmediciner fyra till 35 gånger mer än de generiska. Enligt en rapport från biståndsorganisationen Oxfam skulle de nya patentreglerna innebära att peruanernas utgifter för mediciner ökar med minst 25 procent. Sjukvårdskostnaderna i Colombia skulle öka med 302 miljoner dollar. Enligt hälsoorganisationen Misión Salud kan det här bidra till att 1,6 miljoner colombianers rätt till hälsa kränks. Hur förhåller sig regeringen?

Gunnar Wieslander, statssekreterare: Patent är en känslig fråga. Vi måste ha system som leder till mer forskning.

Åsa Callmer, FIAN Sverige: Världens hungrande uppgår nu till över 1 miljard, de allra flesta av dessa (hela 70 %) är småbrukare och ursprungsfolk på landsbygden som saknar tillgång till marknader, krediter, jord och vatten. De är en paradox att de som producerar världens livsmedel inte själva får mat på bordet. Samtidigt som EU behåller skyddet kring det astronomiska stödet till det egna jordbruket, uppmanas latinamerikanska länder att liberalisera. Allt fler fattiga i Syd, inklusive Latinamerika, trängs undan från sina marker för att ge plats åt ohållbara satsningar på monokulturer för export: exempelvis socker, soja och eukalyptus för biobränsleproduktion. Under svenska EU-ordförandeskapet har jordbrukssubventionerna inom EU tillåtits öka (som följd av krisen) vilket väl går tvärtemot regeringens vilja? Det är ett stort problem att mänskliga rättigheter ofta ses vara sekundära handelsregler och investeringsavtal. Men det finns många dokument som slår fast motsatsen: I Sverige har vi PGU, på EU nivå har vi Maastrichtfördraget, nämnas kan också FN stadgan artikel 103 och Wien-deklarationen om de mänskliga rättigheterna, mm. Hur verkar Sveriges regering och hur har man verkat under ordförandeskapet för att garantera att mänskliga rättigheter och fokus på att utrota hunger och fattigdom ska vara vägledande i EUs handels- och jordbrukspolitik?

Gunnar Wieslander, statssekreterare: Jo, i EU kallas ju vi i Sverige som antisubventionstalibaner, vi vill ju ha bort jordbrukssubventionerna. Ta bananfrågan som exempel, där vi kämpar för lika villkor. Samtidigt är det så att vi som ordförandeland inte kan driva en egen linje, vi måste tänka på hela EU. För oss är Sverige politik för Global Utveckling grundplattan för vårt agerande. Vi trycker på för att subventionerna ska bort. Här står vi inte på olika sidor. Dessutom finns det en viss flexibilitet, länder får hålla en del varor utanför frihandeln. Det innebär exempelvis att EU:s starkt subventionerade mjölkprodukter inte kommer att kunna dumpas i CA.

Pontus Björkman, Latinamerikagrupperna: Det är sällan vi har sett en lika stängd politisk process som denna. Centrala dokument hemligstämplas, återrapporteringen från EU-kommissionen är ytterst begränsad, och så pass generell att den ofta varit intetsägande. Vi gjorde 2008 en enkätundersökning med svenska parlamentariker. Den finns i rapporten Bakom Lyckta dörrar. Den visar att kunskapsnivån bland parlamentarikerna är blygsam; så här säger två EU-parlamentariker:

"(...) när tjänstemännen återrapporterar om det aktuella förhandlingsläget sker det bakom stängda dörrar till medlemsländernas representanter i Bryssel. Denna information når sällan EU-parlamentet, vilket innebär att parlamentariker generellt är dåligt uppdaterade om läget i förhandlingarna."

Det råder också en stor samstämmighet över blockgränserna kring behovet av att öppna upp förhandlingarna för demokratisk insyn och det civila samhällets deltagande. Bristen på insyn och folkligt inflytande uppfattas som frustrerande och högst problematisk. Flera politiker uttrycker sig i hårda ordalag, så som att situationen är "oacceptabel", "skamligt", odemokratiskt", "mycket illa" och "djupt beklaglig"."

Denna typ av handelsavtal påverkar det politiska handlingsutrymmet för utvecklingsländer. Därför är det oerhört centralt att det diskuteras ordentligt. EU lyfter ofta vikten av demokrati och demokratiska processer, men sänder i förhandlingarna ut en helt annan signal. Exempelvis ursprungsfolksrörelsen menar att de på inga villkor kan respektera ett eventuellt handelsavtal då deras rätt – enligt ILO169 – att uttala sig i förhandlingar som påverkar deras territorier är nonchalerade. Ingen dialog har hållits över huvud taget. Tycker regeringen att förhandlingarna varit slutna?

Gunnar Wieslander, statssekreterare: Det här ska vi läsa, det låter som en spännande rapport. Det skulle bli krångligt om parlamentarikerna deltog i förhandlingarna. Men så väl EU-nämnden i Sverige som EU-parlamentarikerna har fått löpande information, så det låter konstigt. Men nyligen diskuterade handelskommittén i Bryssel frågan och nu har möjligheterna att öka informationsflödet blivit bättre.

Klas Eriksson, FIAN: Den 10 december förra året antog FNs generalförsamling tilläggsprotokollet för att stärka skyddet av ESK-rättigheterna. Den här klagorätten skulle ge människor möjlighet att utkräva ansvar och kompensation när exempelvis deras rätt till mat och vatten har kränkts. Detta skulle ge människor som hungrar en starkare position i förhållande till deras regeringar. När inte världens beslutsfattare prioriterar världens mest utsatta, trots att resurserna finns, då måste de som hungrar ges juridiska instrument att utkräva sina rättigheter. Sveriges regering har sagt att man inte kommer att ratificera protokollet, varför? Tycker man inte att ESK-rättigheter är lika mycket värda som medborgerliga och politiska rättigheter?

Elisabet Eklund, regeringskansliet: Regeringen tycker absolut inte att några rättigheter är mer värda än några andra, vi utgår från Wienkonventionen om de mänskliga rättigheternas odelbarhet. Detta vet ni mycket väl. Det vi har ifrågasatt under processen med utarbetandet av ett tilläggsprotokoll är frågan om hur utkrävbarheten kan omsättas i praktiken. Där tycker inte vi att tilläggsprotokollet, i den form det har presenterats, är tydligt.

Eklund sa också att de gärna ser över regeringens aktuella position i frågan och informerar oss om den.

Mötet avslutades med en förfrågan från Latinamerikagrupperna och FIAN om vi skriftligen kan lämna in våra frågor så att vi kan få skriftliga svar:

- Ja, svarade Gunnar Wieslander, alla har rätt att ställa frågor, men vi kan inte utlova ett svar.

Får vi svar från regeringen på våra frågor, publicerar vi dem här. Denna gång var regeringens delegation större än Latinamerikagruppernas och FIAN:s; handelsministerns statssekreterare Gunnar Wislander var uppbackad med fyra tjänstemän. Dessutom var det glädjande att regeringens representant var mer påläst än när vi överlämnade Rent Mjöls namninsamling 2008 (läs här). Namninsamlingen överlämnades även till i Bryssel till EU-parlamentet.

Pontus Björkman