Vid förhandlingarna om associeringsavtalen mellan EU/medlemsstaterna och Latinamerika förhandlar EU-kommissionens Generaldirektorat (DG) för utrikesrelationer (DG Relex) och DG Trade tillsammans, både när det gäller utarbetandet av förslaget till förhandlingsmandat och avtalet som sådant.

När förhandlingsmandaten är antaget av Rådet inleder EU-kommissionen förhandlingar med de Latinamerikanska ländernas regeringar. Under utarbetandet av förhandlingsmandatet krävs ingen formell inblandning från Europaparlamentet, men den har ändå möjlighet att påverka genom att ge uttryck för sin vilja, då de ska godkänna slutgiltigt avtalsförslag innan det antas av Rådet.

Rådet har arbetsgrupper som ger medlemsstaterna möjlighet att övervaka och följa kommissionens förhandlingar med Centralamerika respektive den Andinska gemenskapen. Det är arbetsgruppen för Latinamerika (COLAT) som kommer att hantera förhandlingarna om associeringsavtalet under överinseende (även på saknivå) av Artikel 133-kommittén. Artikel 133-kommittén behandlar alla frågor som rör extern handelspolitik, även de områden där det råder delad behörighet mellan EU och medlemsstaterna (t ex TRIPS som rör immaterialrätter, t.ex. patent).

För Artikel 133-kommitténs arbete kan den praktiska skillnaden sägas ligga i att medlemsländerna inom de områden där det råder delad kompetens har möjlighet att uttrycka sina åsikter på ett starkare sätt. Dessutom är en rad underordnade arbetsgrupper att vara inblandade. Det finns svenska representanter i arbetsgrupperna, vilka arbetar på uppdrag av Utrikesdepartementet.

För beslut om det slutgiltiga avtalet krävs Europaparlamentets samtycke, innan Rådet fattar beslut. Parlamentet kan dock inte ändra i förslaget. För det slutliga godkännandet av avtalet krävs att rådet fattar ett enhälligt beslut. Formellt krävs alltså den svenska regeringens ja för att avtalet ska gå igenom.

Slutligen krävs det vid associeringsavtal att de nationella parlamenten godkänner det. För svensk del gäller att internationella avtal undertecknas efter beslut av regeringen. Om avtalet kräver en lagändring eller är av större vikt krävs att riksdagen godkänner det. Definitionen av om en fråga är av stor vikt görs av ansvarigt statsråd. Det vanligaste är att regeringen vid bilaterala och regionala avtal ber om riksdagens godkännande. På andra sidan Atlanten har de latinamerikanska staterna bildat en gemensam förhandlingspart. Slutgiltigt beslut om avtalet tas av respektive lands parlament.

I Sveriges riksdag är dock kunskapen om dessa frågor mycket låg, vilket vår rapport Bakom lyckta dörrar visar.